Merlins och Frejas Blogg

Merlin har varit ute på ett väldigt äventyr! För första gången åkte han tåg med husse och lillhusse till Värmland för att tillbringa Pingsthelgen på Ransäters herrgård. Tågresan gick så där, han mådde illa på slutet trots åksjuketabletter men när han kom fram var det lajbans! En skogspromenad med en liten bäck med smältvatten, ca 40 cm djup! På sant aussimanér hoppade Merlin glatt ner i diket så vattnet stänkte i vackra droppar i solskenet, det är lycka det! Att diket senare övergick till att innehålla lervälling gjorde inte Merlins upplevelse sämre. Det är ju fint med lerstänk också eller...? Ja, Merlin tyckte det i alla fall och fortsatte sina gjädjeskutt utan att bry sig. Dag två upptäckte han en lilla sjön. Yes, ut på bryggan och sedan ett svanhopp ner i sjön, ja ok, det var jätteströmt just där och omgivningens människor skrek i högan sky, alla utom husse som var rätt cool. Det var bara att kämpa och simma tillbaka så löste sig det problemet. Där efter tog husse och Merlin en cyckeltur, gick riktigt bra faktiskt. Sedan var det skogspromenader igen, utan vatten och efter alla dessa upplevelser en ny tågresa hem igen.

Freja tillbringade sin Pingsthelg med svansen oavbrutet viftandes. Lite letade hon efter Merlin men den allra mesta tiden njöt hon i fulla drag. Äntligen kunde vi träna henne och hon kunde visa upp sig från sin allra bästa sida utan att bli störd av Merlin. Vi var ute i vårt lilla sommarparadis hela helgen, Freja, gammelhusse och jag. Vi rensade i trädgården och fick det riktigt fint och Freja bevakade arbetet och försökte hjälpa till så gott hon kunde. Det finns ju alltid pinnar att bära runt på . När inte Merlin var hemma när vi kom tillbaka till sta´n igen, blev Freja mycket besviken. Men senare när de kom hem på kvällen var det ett mycket kärt återseende. Det var bara en hake, Merlin var helt slut! Han sov i två dagar och såg alldeles svullen ut i ansiktet de korta stunder han var vaken. Med andra ord, det är möjligt att trötta ut en aussie!

I kväll regnar det jättemycket och hundarna ska ut sista rundan. Freja vill helst inte gå ut i regn, men måste ju. Dessutom kommer hon att vara plaskeblöt när hon kommer in, detta måste lösas...

Med lite rotande bland alla vintermössor, vantar och allt annat så hittade jag till slut hennes fina regnoverall. Hon har inte haft den sedan hon var ca ett halvår, men nu kändes det värt att ta fram den igen. Nåja, lite liten kanske men den funkar nog så sagt och gjort, jag krånglade på den och den satt faktiskt riktigt bra. Freja undrade vad jag höll på med men när jag var klar och hade sagt hur jättefin, ursnygg, pluttinuttig, ja allt vad jag kom på, så struttade lilla fröken iväg och visade glatt upp sig för resten av familjen. Merlin såg helt oförstående ut! Vad i hela friden höll matte på med? Och konstigt luktade det också och när han skulle undersöka vad Freja fått på sig så blev hon jättesur.  Undrar om Merlin skulle gått med på att ta på sig något sådant? tror inte det...

När allt var klart och Freja funnit sig i sin outfit så var det dax att gå ut. En kik ut genom fönstret, det hade slutat regna! Ja, det var bara att klä av lilla damen igen, vi får pröva att ha regnrock utomhus vid ett annat tillfälle, kompisarna kan nog vänta på denna uppenbarelse till en annan gång, men Freja hade nog gärna gått ut och visat upp sig i grannskapet, för hon tyckte hon var fin i alla fall...

...om det nu är någon läsare kvar. Efter ett långt, långt avbrott verkar det nu som om vårt internet fungerar igen. Det har varit många och långa samtal till Com Hem för att få möjlighet att ens öppna upp internet och om vi lyckats med det har det varat en kort stund och sedan har kontakten varit bruten igen, hopplöst! Nu hoppas alla att det ska fungera igen, men man vet ju aldrig...

Undertiden vi trilskats med bredband, kablar, raouter och datorer har livet flutit på som vanligt. Solen strålar på balkongen och träden koppas så det är riktigt härligt att vara ute igen efter den långa och kalla vintern. Merlin och Freja busar och leker som vildar och är torra om tassarna när de kommer in, jätteskönt. Men om det inte är blöta, leriga tassar så är det ju något annat, vinterpälsen. Städar vi och damsuger och torkar golven så tar det inte många timmar förrän det ligger hårtussar i hörnen igen. Överallt är det hundhår, man blir tokig! Ok då, det är bara att borsta dem lite offtare, men hur ska man hinna allt? Det är inte länge sedan vi hade en badhelg för hundarna men det är nog snart hög tid igen. Badet gör ju att massor av hår försvinner och det är bra, bara man har avloppsrensare hemma. 

Merlin har nu vant sig vid att ha husse hemma igen. Vi andra är fortfarande kul men husse är ändå husse. Så fort husse kallar så far Merlin iväg som ett skott och så sitter man där med lång näsa och tänker "men vi då, vi har ju skött dig i 8 månader när husse var på andra sidan jordklotet". Spelar roll? verkar det som om Merlin tänker och far fram som en bulldoser i lägenheten på jakt efter att lyda minsta vink. Det är inte utan att man blir både förundrad och varm om hjärtat när man ser att kontakten är obruten trots den långa tiden de var skillda åt. Vi har många gånger pratat om att det kommer att bli oss Merlin kommer att ty sig till men där fick vi fel, och det var väl tur det, ordningen i familjen är åteställd. Idag fick jag tips om en kurs som skulle passa Merlin med husse, den heter "Unghund och slyngelkurs ", undrar vem som behöver den mest?. Kanske något att ta tag i innan vi satsar vidare på utställningsspåret. Det är ju hög tid nu när det äntligen börjar bli lite varmt och skönt att vara ute igen, för han hade ju potensial, Merlin alltså...

Efter en månads uppehåll är jag nu tillbaka igen. Det har varit en massa strul med nätet så det har inte varit helt lätt att komma åt att blogga.

Under den här tiden har John kommit hem igen, jag har blivit av med mitt arbetsrum och hundarna njuter i fulla drag av att alla är samlade igen.

För ett par helger sedan hade vi besök av en liten gosig valp på 5 månader. Ja, liten och liten, det kan väl diskuteras, han vägde då 35 kg och var snäppet högre än Merlin. Men gosig var han när han inte fes , vi döpte snabbt om honom från Ramses till Pumba. Ramses är en Boer-boel som trots sin storlek inte märks så mycket att man har. Han lufsade mest runt och låg oftast och sov om han inte brottades med Merlin. De båda blev jättebra kompisar och busade så att möblerna for åt alla håll. Freja tyckte killarna var jättefjantiga, hon blängde på dem och hoppade upp på närmsta soffa eller stol och bara suckade. Merlin tyckte ju det var jättekul men han hade lite sjå med att få ordning på rangordningen. Han vaktade sin husse så det var inte lönt för Ramses att försöka ta sig in i hans rum. När han lufsade in där, han ville ju också hälsa på morgonen, motade Merlin honom in i ett hörn så han kom varken in eller ut. Dessutom kom Merlin plötsligt på att matsäcken var där inne också så det hela slutade med att jag fick ta ut Merlin från rummet så att Ramses kunde gå ut, därefter skickade jag in Merlin igen som lade sig i dörröppningen med en mycket bister min, här kommer ingen in! Men de var vänner ändå för senare på dagen gav Merlin Ramses sin bästa leksak, jättegulligt.

Här är Ramses:

och här leker de i snön:

Ja, det var en liten lägesrapport som jag försökt publicera för länge sedan. Hoppas ni bloggläsare finns kvar, för nu har jag tänkt att det ska bli lite tätare mellan gångerna igen. Men det är inte värt att lova något, man vet  ju aldrig hur tekniken fungerar när man sätter sig ner och ska börja berätta något för er....

Här kommer lite bilder från helgens snölekar.

Ska vi inte gå ut snart igen det är ju så kul, hur länge ska man behöva vänta...?

Efter två dagar i Sundsvall, med massor av snö, åkte jag hem med en "klass2" varning från SMHI. En halvtimmes försening innan vi kom iväg, pga väderläget i Göteborg där planet kom ifrån, gjorde ju att man blev en aning fundersam. Vi blev hängande över Landvetter ca 1/2 timme innan vi kunde landa. Troligtvis för att de skulle ploga bort all yrsnö för en säker landning. Efter detta kom nästa utmaning, flygbuss till centrala Göteborg. Vägarna var farbara men knappast mer. Ett stopp ca 1 km framför oss gjorde att busschauffören tog en alternativ väg och ca 2 timmar försenad var jag äntligen hemma igen. Jo, det hade kommit mycket snö för att vara Göteborg så det var att pulsa hem på oplogade gator men det var ingenting mot vad som väntade idag på morgonen när vi vaknade...

Det har snöat hela natten så på morgonen var det ca 40 cm snö över hela centrala staden! Vi är inte vana vid det. Helt tyst, inte en bil hördes, det var så det ringde i öronen. Hundarna kastade sig ut i drivorna fulla av glädje, kl 7 på morgonen (hmm), Gammelhusse var inte lika upprymd att ge sig ut i detta väder, minst sagt. Hela dagen har det snöat och lunchturen innebar snölek i parken. Både Freja och Merlin älskade det! Freja var täckt med snö ända upp till ryggen när hon sprang runt på det som brukar vara en gräsmatta. Ja, sprang och sprang, hon hoppade som en delfin i snömassorna. Det enda som skiljde henne från en delfin var svansen som frenetiskt vifftade, men man såg bara svanstippen när hon for ut i den orörda snön i parken. Helt underbart att se dem! Det var inte så kallt heller så vi fick en riktigt skön stund i snön. Väl hemma igen var det snöbollsborttagning mellan tårna och upp längs alla åtta ben. Jag gav upp när det gällde Freja och ställde henne istället i badkaret och spolade varmvatten på bena så hon snabbt blev snöbollsfri och varm igen. Efter detta var det dax för föning så hon inte skulle blöta ner hela lägenheten. Gosigt att bli varm och torr igen, tyckte Freja. Mycket jobb tyckte matte. Men det är det värt för hur ofta har vi så mycket snö i den här staden...?

Ja, ni bloggläsare väntar väl på en "svensk" version av händelseutvecklingen den senaste tiden. Man kan säga att det varit minst sagt omtumlande! Såå tråkigt för John att han inte kunde stanna kvar i Australien, han trivdes ju så bra. Klart att det känns bra att han kommer hem igen men kanske inte på det sätt som det blev nu. Det är bara att ta nya tag. En time out i detta läget är nog bra för både honom och oss. Kostnaderna för att vara kvar skulle bli orimliga så det fanns inget att välja på.

Gammelhusse har äntligen fått tid för fotoperation nu, så det är riktigt bra att vi blir tre istället för två som får ta hand om vovvarna när han går runt med ond fot. Vi kommer nog att ha fullt upp att få ihop våra scheman ändå, när det är dax i maj och gammelhusse är uträknad för åtminstone två månader frammåt. Så det är riktigt skönt att John kommer hem av den anledningen, fast det visste vi inte förrän idag. Men inget ont som inte har något gott med sig

Ibland undrar jag om inte Merlin fattar vad som är på gång. När det började strula till sig för John skaffade sig Merlin en snuttefilt. Snuttefilten är min sängmatta som han numera släpar runt överallt i lägenheten. Vid TVn, i sitt hus, när han ska sova o.s.v. Att han känner av stämningen är nog sant men på det sättet? Vi har ju haft långa samtal med John via skype och om man tänker efter så har inte Merlin varit riktigt som vanligt, mer återhållsam kanske? Men nu kommer ju husse hem snart och då blir livet stenkul igen!

Freja är inte alls lika känslig. Hon är som hon brukar vara, en liten trasa/ninja som smyger runt och letar efter gosigaste sängplatsen, mjukaste soffan eller bekvämaste golvplatsen, för tillfället. Långa promenader är av ondo, om hon får bestämma. Nej, hem i värmen så fort som möjligt och gosa, det är toppen! Merlin, däremot, älskar kylan och snön. Hittar han en snöhög kan han grotta ner sig i den tills han inte syns längre. Så för hans skull önskar vi ju att snön får ligga kvar ett tag till, men för egen del räcker det med vinter nu!

Pappa träffade, förresten, två aussieägare i förra veckan, när han var ute vid 5 passet en dag. De kände inte varandra men såg med en gång att Merlin var en aussie och kom fram för att hälsa. Den ena hade en av DoorKeeper´s valpar som nu var i 3-årsåldern och den andra hade en från Åland. Båda hade tikar men likheterna med Merlin var tydligen slående när de började jämföra egenskaperna, som tex sättet att dricka. den från Ålan betedde sig som vilken hund som helst medan den andra tuggade vatten som hästar tuggar havre.

 Båda två tyckte att Merlin var jättefin, duktig och mycket sympatisk till sinnet. Hon som hade en DoorKeepers hund hade börjat med serviceträning istället för agility, hunden hade blivit för snabb för henne i agilityn. Så nu var det lydnad och service och vakt som hon inriktade sig på istället.

Hon berättade att hon hade varit och köpt hundfoder i en säck som hon hade i bilen, där också hunden satt med. När hon kom hem kom en elektriker hon kände väl, för att göra ett jobb hon hade beställt, och körde upp på infarten samtidigt som hon kom hem. Han erbjöd sig glatt att bära in säcken åt henne och böjde sig in i bilen för att lyfta ut den, men det skulle han inte gjort. Hunden, tränad för vakt, bet tag i överarmen på honom, inte hårt, men släppte inte taget! Min mat ger du f n i! Men när de kom in i huset, hon bar in säcken själv, då var hunden jättego igen. Lite kul att de är samma gener i Merlin, det finns alltså en hel del potential.

 Damen berättade också att på kursen för servicehundar, som hon gick, använde de BernerSennerhundar till service framför allt för gamla människor. De kan nämligen lyfta upp gamla gubbar och gummor som ramlat och inte tar sig upp själva. De kör in nosen i armhålan och baxar upp personen en bit i taget, rätt häftigt! Men det måste ju vara den storleken på hund för att klara att lyfta en människa, det går inte med en aussie i Merlins storlek, men servicehund är nog ingen dum idé för hans del. redan nu märks att Merlin väntar på att man ska hälsa först innan han hälsar och detta sa hon var ett mycket både tydligt och bra drag, med tanke på hans ålder, för att köra den typen av träning. Den här damen var i 70-årsåldern, pigg och fräsch, som hade haft olika hundar i hela sitt liv, men aldrig mött en sådan ras som aussie innan. Det var det bästa som hade hänt henne. Jag förstår henne för det är verkligen en mysig typ den där Merlin. Lite tufft att ge sig på en sådan krävande hund i den åldern men hon fixade tydligen det.

 Jo, visst har vi märkt att Merlin är en krävande hund, så mycket bättre då att husse kommer hem och tar hand om honom igen

Yup, that's it, Game Over!

After contacting various institutions and so forth, I've found out that there is no available courses, at all. Within the pricerange. Going to Uni costs 70 000 SEK per 6months, and the courses are about 3 years. that's 420 000SEK total. That excludes books and living. It's just the tuition fee.

So back to the drawing board. New plan needed. Eventhough comming home seems nice at the moment, I've got this feeling that I wont be staying for long. I've been abroad too much, and enjoy it, even when it's rough.

New plan: Get everything packed and sorted. Send it home for barely any money at all. (1400SEK / 1m² cartboard cartons) travel home. Start picking up the history course I pissed away a year ago. Finish it off. Go to America. Study..

So when I get back I'm gonna have to get that sorted straight off. I wont be comming back here. Uni is too expensive. I will miss Australia. It's like what Fletcher says in the movie Australia "Yeh, this land has a strange powa". It's true. The bushland is amazing, but so is the oceans and beaches, and forests and parks. There's so much more to it than first meets the eye. I will really miss Australia. But the adventure has just begun!

I reckon Merlins happy, he heard me say I'm comming home and let out one of those sad howling barks that I've only heard him make when I'm not around physically. I actually hope I'll be staying a day in thailand, two would be even better. The long flight is dreadful, and a rest-stop would be nice. Even for just a day or two. Maaaaybe I could find a hotel with a pool, that'd be nice. Not sure I'd like to swim in the rivers or oceans of Bangkok. :) But I would like to see a bit more of it!

So that's it. I'm going home.

John out.

I'm pretty sure I think too much. A good friend of mine once told me that "thinking only leads to suffering". I think there's something in that.

For now I'm down in Australia, beautiful warm Australia, and the only thing that I can think about is getting home. Cus every desition since I got here after christmas has led me from bad to worse. Atleast that's how it feels. The course didnt start as planned, or actually even at all. And of course there were bills and stuff waiting for me when I got back. Bye bye money. Naa, dont sweat it, I still got some left. Thing is that I've had some hasstle with getting the semester fee back. And the easiest way to get it back, is to invest it in a new education, because in doing that, the money wouldnt have to move. Seeing as it's one department that gets them in the first place, and they're in charge of all international student fee's.

Which begs the question, what the, pardon my french, FUCK am I going to do now? Veterinarian lies close to my heart, but the thought of spending a year or two studying the way cows eat grass isn't very appealing. Mom and dad keeps saying I should go for Political Science. And sure, it does interest me, but where does it take me? Not sure. And somewhere it feels like I've been running from that, all along, wanting to do something different, wanting to do something cool. But I'll probobly end up as a polititian anyway. Why fight it huh? ^^

So I figure I've got a few options.

a) Get in to Uni to study either vet or PS or something else. I am indeed interested in becoming a Game developer. Not sure if that's what I should do though.

b) Get a temporary work visa.

c) Go home to Sweden.

Going back home seems appealing, but we have several readers, and many of you, are probobly following my life down under a bit "too close". Going back home now would be admitting defeat, and returning to nothing. Sure there's the dogs and all. But there's no jobs, and as I've got no qualifications yet either, going home would lead nowhere.

I'm not entirely sure about this statement, but I do believe that less options would have been more comfortable. :P

And I am sure that I probobly should have lived a thousand years ago instead of now. In which case I would already have a farm, wife and kids. Work the farm, get the food. Survive. Pretty basic. Instead of going to school, going to high school, going to Uni, and with some luck, find a job that probobly doesnt benefit anyone, get a wife, get kids, grow old, get retired, grow older, die.

Sorry but that's life if you break it down :P There are happy moments, definitly. They just havnt havnt been around me too much since I arrived. So tomorrow I've got a meeting that might decide my future. I will probobly keep you posted, wont be much text I reckon, but just to let y'all know what's happening.

It's sunday, it's late and I'm tired. But the night is always darkest just before dawn, and better times are comming. If not I'm gonna have a beef with the man upstairs when I get there!

Having this feeling of beeing pushed out of the nest isnt very nice. I have to spread my winds and fly, but it seems this far, I've only hit several branches on my way down. And to steal a quote from a movie I saw recently, "It's time to Nut-up or shut-up!"

This is John

Thanks for reading. Untill next time:

John Out.