Ja, ni bloggläsare väntar väl på en "svensk" version av händelseutvecklingen den senaste tiden. Man kan säga att det varit minst sagt omtumlande! Såå tråkigt för John att han inte kunde stanna kvar i Australien, han trivdes ju så bra. Klart att det känns bra att han kommer hem igen men kanske inte på det sätt som det blev nu. Det är bara att ta nya tag. En time out i detta läget är nog bra för både honom och oss. Kostnaderna för att vara kvar skulle bli orimliga så det fanns inget att välja på.
Gammelhusse har äntligen fått tid för fotoperation nu, så det är riktigt bra att vi blir tre istället för två som får ta hand om vovvarna när han går runt med ond fot. Vi kommer nog att ha fullt upp att få ihop våra scheman ändå, när det är dax i maj och gammelhusse är uträknad för åtminstone två månader frammåt. Så det är riktigt skönt att John kommer hem av den anledningen, fast det visste vi inte förrän idag. Men inget ont som inte har något gott med sig
Ibland undrar jag om inte Merlin fattar vad som är på gång. När det började strula till sig för John skaffade sig Merlin en snuttefilt. Snuttefilten är min sängmatta som han numera släpar runt överallt i lägenheten. Vid TVn, i sitt hus, när han ska sova o.s.v. Att han känner av stämningen är nog sant men på det sättet? Vi har ju haft långa samtal med John via skype och om man tänker efter så har inte Merlin varit riktigt som vanligt, mer återhållsam kanske? Men nu kommer ju husse hem snart och då blir livet stenkul igen!
Freja är inte alls lika känslig. Hon är som hon brukar vara, en liten trasa/ninja som smyger runt och letar efter gosigaste sängplatsen, mjukaste soffan eller bekvämaste golvplatsen, för tillfället. Långa promenader är av ondo, om hon får bestämma. Nej, hem i värmen så fort som möjligt och gosa, det är toppen! Merlin, däremot, älskar kylan och snön. Hittar han en snöhög kan han grotta ner sig i den tills han inte syns längre. Så för hans skull önskar vi ju att snön får ligga kvar ett tag till, men för egen del räcker det med vinter nu!
Pappa träffade, förresten, två aussieägare i förra veckan, när han var ute vid 5 passet en dag. De kände inte varandra men såg med en gång att Merlin var en aussie och kom fram för att hälsa. Den ena hade en av DoorKeeper´s valpar som nu var i 3-årsåldern och den andra hade en från Åland. Båda hade tikar men likheterna med Merlin var tydligen slående när de började jämföra egenskaperna, som tex sättet att dricka. den från Ålan betedde sig som vilken hund som helst medan den andra tuggade vatten som hästar tuggar havre.
Båda två tyckte att Merlin var jättefin, duktig och mycket sympatisk till sinnet. Hon som hade en DoorKeepers hund hade börjat med serviceträning istället för agility, hunden hade blivit för snabb för henne i agilityn. Så nu var det lydnad och service och vakt som hon inriktade sig på istället.
Hon berättade att hon hade varit och köpt hundfoder i en säck som hon hade i bilen, där också hunden satt med. När hon kom hem kom en elektriker hon kände väl, för att göra ett jobb hon hade beställt, och körde upp på infarten samtidigt som hon kom hem. Han erbjöd sig glatt att bära in säcken åt henne och böjde sig in i bilen för att lyfta ut den, men det skulle han inte gjort. Hunden, tränad för vakt, bet tag i överarmen på honom, inte hårt, men släppte inte taget! Min mat ger du f n i! Men när de kom in i huset, hon bar in säcken själv, då var hunden jättego igen. Lite kul att de är samma gener i Merlin, det finns alltså en hel del potential.
Damen berättade också att på kursen för servicehundar, som hon gick, använde de BernerSennerhundar till service framför allt för gamla människor. De kan nämligen lyfta upp gamla gubbar och gummor som ramlat och inte tar sig upp själva. De kör in nosen i armhålan och baxar upp personen en bit i taget, rätt häftigt! Men det måste ju vara den storleken på hund för att klara att lyfta en människa, det går inte med en aussie i Merlins storlek, men servicehund är nog ingen dum idé för hans del. redan nu märks att Merlin väntar på att man ska hälsa först innan han hälsar och detta sa hon var ett mycket både tydligt och bra drag, med tanke på hans ålder, för att köra den typen av träning. Den här damen var i 70-årsåldern, pigg och fräsch, som hade haft olika hundar i hela sitt liv, men aldrig mött en sådan ras som aussie innan. Det var det bästa som hade hänt henne. Jag förstår henne för det är verkligen en mysig typ den där Merlin. Lite tufft att ge sig på en sådan krävande hund i den åldern men hon fixade tydligen det.
Jo, visst har vi märkt att Merlin är en krävande hund, så mycket bättre då att husse kommer hem och tar hand om honom igen