Merlins och Frejas Blogg

Ja, ni bloggläsare väntar väl på en "svensk" version av händelseutvecklingen den senaste tiden. Man kan säga att det varit minst sagt omtumlande! Såå tråkigt för John att han inte kunde stanna kvar i Australien, han trivdes ju så bra. Klart att det känns bra att han kommer hem igen men kanske inte på det sätt som det blev nu. Det är bara att ta nya tag. En time out i detta läget är nog bra för både honom och oss. Kostnaderna för att vara kvar skulle bli orimliga så det fanns inget att välja på.

Gammelhusse har äntligen fått tid för fotoperation nu, så det är riktigt bra att vi blir tre istället för två som får ta hand om vovvarna när han går runt med ond fot. Vi kommer nog att ha fullt upp att få ihop våra scheman ändå, när det är dax i maj och gammelhusse är uträknad för åtminstone två månader frammåt. Så det är riktigt skönt att John kommer hem av den anledningen, fast det visste vi inte förrän idag. Men inget ont som inte har något gott med sig

Ibland undrar jag om inte Merlin fattar vad som är på gång. När det började strula till sig för John skaffade sig Merlin en snuttefilt. Snuttefilten är min sängmatta som han numera släpar runt överallt i lägenheten. Vid TVn, i sitt hus, när han ska sova o.s.v. Att han känner av stämningen är nog sant men på det sättet? Vi har ju haft långa samtal med John via skype och om man tänker efter så har inte Merlin varit riktigt som vanligt, mer återhållsam kanske? Men nu kommer ju husse hem snart och då blir livet stenkul igen!

Freja är inte alls lika känslig. Hon är som hon brukar vara, en liten trasa/ninja som smyger runt och letar efter gosigaste sängplatsen, mjukaste soffan eller bekvämaste golvplatsen, för tillfället. Långa promenader är av ondo, om hon får bestämma. Nej, hem i värmen så fort som möjligt och gosa, det är toppen! Merlin, däremot, älskar kylan och snön. Hittar han en snöhög kan han grotta ner sig i den tills han inte syns längre. Så för hans skull önskar vi ju att snön får ligga kvar ett tag till, men för egen del räcker det med vinter nu!

Pappa träffade, förresten, två aussieägare i förra veckan, när han var ute vid 5 passet en dag. De kände inte varandra men såg med en gång att Merlin var en aussie och kom fram för att hälsa. Den ena hade en av DoorKeeper´s valpar som nu var i 3-årsåldern och den andra hade en från Åland. Båda hade tikar men likheterna med Merlin var tydligen slående när de började jämföra egenskaperna, som tex sättet att dricka. den från Ålan betedde sig som vilken hund som helst medan den andra tuggade vatten som hästar tuggar havre.

 Båda två tyckte att Merlin var jättefin, duktig och mycket sympatisk till sinnet. Hon som hade en DoorKeepers hund hade börjat med serviceträning istället för agility, hunden hade blivit för snabb för henne i agilityn. Så nu var det lydnad och service och vakt som hon inriktade sig på istället.

Hon berättade att hon hade varit och köpt hundfoder i en säck som hon hade i bilen, där också hunden satt med. När hon kom hem kom en elektriker hon kände väl, för att göra ett jobb hon hade beställt, och körde upp på infarten samtidigt som hon kom hem. Han erbjöd sig glatt att bära in säcken åt henne och böjde sig in i bilen för att lyfta ut den, men det skulle han inte gjort. Hunden, tränad för vakt, bet tag i överarmen på honom, inte hårt, men släppte inte taget! Min mat ger du f n i! Men när de kom in i huset, hon bar in säcken själv, då var hunden jättego igen. Lite kul att de är samma gener i Merlin, det finns alltså en hel del potential.

 Damen berättade också att på kursen för servicehundar, som hon gick, använde de BernerSennerhundar till service framför allt för gamla människor. De kan nämligen lyfta upp gamla gubbar och gummor som ramlat och inte tar sig upp själva. De kör in nosen i armhålan och baxar upp personen en bit i taget, rätt häftigt! Men det måste ju vara den storleken på hund för att klara att lyfta en människa, det går inte med en aussie i Merlins storlek, men servicehund är nog ingen dum idé för hans del. redan nu märks att Merlin väntar på att man ska hälsa först innan han hälsar och detta sa hon var ett mycket både tydligt och bra drag, med tanke på hans ålder, för att köra den typen av träning. Den här damen var i 70-årsåldern, pigg och fräsch, som hade haft olika hundar i hela sitt liv, men aldrig mött en sådan ras som aussie innan. Det var det bästa som hade hänt henne. Jag förstår henne för det är verkligen en mysig typ den där Merlin. Lite tufft att ge sig på en sådan krävande hund i den åldern men hon fixade tydligen det.

 Jo, visst har vi märkt att Merlin är en krävande hund, så mycket bättre då att husse kommer hem och tar hand om honom igen

Nu är det Februari och fortfarande en massa snö och mer kommer det hela tiden. Det går inte att gå som en vettig människa på gatorna och kallt är det, det är bara hundarna som uppskattar det tror jag. Merlin framför allt! Han älskar snön, ju högre drivor och lösare snö det är så blir han som tossig. Han kastar sig och dyker i snön och gosar ner sig så mycket han kan, verkar som om han vill åt kylan över hela sig. Freja tycker också att det är jättekul men hon blir snabbare kall och börjar frysa och det är väl inte så konstigt med en päls som suger åt sig ALLT även snö.

Mycket tid har gått åt att försöka hjälpa John så han kommer på banan igen. Nu verkar det stabiliserat sig även om han är "livrädd", inte så konstigt när det blev som det blev. Jag hoppas och tror att den här nya utbildningen kan bli ett jättelyft för honom, men det är klart det är ju inte så kul att behöva tänka om så snabbt. Men det är ju med snabba kast man ofta har ändrat inriktning i livet och det har blivit riktigt bra när man ser tillbaka.

Merlin har mer och mer börjat ligga i sitt "hus" som vi köpte på mässan. Han går in där och verkar tycka att det är riktigt skönt med en egen vrå där ingen får störa. Freja blänger lite avundsjukt och skulle nog gärna vilja ha ett eget sådant kryp in, men hon får nöja sig med sin korg.

Det händer inte så mycket just nu. Lek i snön, äta och sova passar bra den här årstiden. Träningen består mest i koppelträning nu när alla roliga ställen är översnöade. Men den träningen är inte att förakta, Merlin går riktigt bra i koppel nu. Han blir lite yr när han kommer ut och det är massor av nysnö, men annars är det som att gå ut med en annan hund. Vi har sagt att Freja är som att gå med en hund på hjul och nu börjar Merlin bli lika duktig så det är en ren fröjd att gå ut med dem. Träning ger färdighet men man måste vara envis...

Så mycket snö som det är i den här staden nu har det inte varit på minst 10 år. Och kallt är det dessutom, våra hundar är inte vana vi detta. Freja har blivit lite förkyld och rosslar på morgonen men Merlin är som väl är helt frisk, precis som han brukar. Och tur är väl det eftersom han nu håller på att finputsas inför MyDog.

Jag och husse har varit på mässan idag och "rekat" inför helgens begivenheter. Merlin kommer att ställas ut kl 9.00 på lördag i ring nr 13 och kommer att visas upp som nr 13 också. Det är bra, för i vår familj är 13 ett turnummer så vi får hoppas att det håller i sig även den här gången :). På söndag är det samma tid, 9.00, men då är det ring 21 och Merlin kommer att visas som nummer 41 så då lär det nog bli lång väntetid innan allt är klart. Hur som helst ska det bli jättekul att få Merlin bedömd. Vi tycker ju att han är jättefin men vad kommer domarna att säga om honom? Vi har gjort vad vi kunnat för att visa upp en välskött hund, sedan får vi se hur långt det räcker. Idag har han badat och borstats så han blänker som solen. Bantningskuren har gått utmärkt och han kan numera visa upp en vacker midja, men kommer det att räcka? Ingen aning, men kul ska det bli!

Förutom dessa förberedelser är det ju förståss snön som gäller! Denna lätta snön som föll är som ett paradis för båda vovvarna! Att kasta sig ut i orörd snö och bara ploga med nosen är favoriten nummer 1, just nu. Skit i utställningar och pälsvård, det här med snö, är ju attans lajbans...

Det här med jul är ju roligt men hjälp vad tid den kräver! Innan julafton ska allt vara klart, maten fixad, vörten bakad och klapparna köpta. Inte nog med det, det kom ju massor av snö också och hundarna blev som tokiga. De for runt i snön som tossar och ville aldrig gå in. Freja hade snö över hela huvudet efter att kört ner nosen i snön och lekt snöplog så hon såg ut som en vit snöhund, det svarta kunde man bara skymta här och där. Merlin for bara runt runt med öppen mun och åt snö tills han blev alldeles för kall i magen så den nästan for upp igen men kul var det! Att se dem båda leka och jaga snöbollar är underbart, det är ju så sällan det händer i den här staden så man får ta vara på varje minut. Ja, tyvärr drabbar det bloggandet men jag hoppas alla bloggläsare har överseende med detta :).

Nu är det töväder och isigt och halt och skitigt så glädjeyran är nog över för denna gången. Ett stort problem är vägsaltet! Båda två hoppar på tre ben för det gör ont i tassarna efter en kort promenad. Freja har störst problem men även Merlin har ont av det. Vi har funderat på att köpa vinterkängor till dem men det skulle ju se lite fånigt ut vi får torka och tvätta tassar istället och hoppas på att saltet snart är borta från vägarna.

Sedan var det det här med julmaten. Under alla förberedelser satt två ljus bredvid mig och gjorde sig så söta som det bara gick. Men inte en smakbit fick de, jo kanske något men det var ju bara pyttesmå bitar när det luktade så gott!!! Men belöningen kom på julaftonen! Minstingen av de tvåbenta, 15 månader, var rena matmaskinen! Genom att hålla sig under bordet vid hennes stol kom hela belöningen! Hundmaten som serverades i skålarna blev kvar (hmm) jag undrar hur mycket hon plockade i dem egentligen?