Merlins och Frejas Blogg

Om det händelsevis är någon kvar som läser denna blogg så kommer äntligen ett nytt inlägg så här efter sommarens ledigheter och händelser.

Semestern började med hundutställningar, en i Borås och en i Tvååker. Vi putsade och fejade på Merlin så han blänkte i solskenet. Varmt som bara den sökte vi upp en skugga vid ett vindskyddstält som var uppsatt vid ringen. Vi var där i god tid så det var bara att vänta och så småningom kom ägarna till tältet som även var ägare till två! löptikar. Ja, så var cirkusen igång! Merlin blev som förbytt, det luktade ju så himla gott. När dessutom en av tikarna smet ut till honom under tältduken och villigt ställde upp sig blev det liksom lite kaotiskt. Yes, här kommer godis! tänkte Merlin och var genast med på noterna. Skit i utställningen när det finns mycket roligare saker att göra! Ja, resultatet blev en 1;a i kvalité men i uppförande gick det väl sådär, en 4:de plats. Ja, ja med träning så ska väl även Merlin stå ut med löpande tikar på utställningar. I Tvååker var det också en löptik och där gick det faktiskt ganska mycket bättre, en 1:a och en 2;a, fast det var visst bara två i hans grupp . Hur som helst, övning ger färdighet och han är ju inte så gammal än så hav förtröstan.

Efter utställningarna infann sig semesterlugnet. Sovmornar och soligt väder och värmeslöa hundar. Det var först på kvällskvisten som de kom igång och for runt i skogen eller trädgården med lek och stoj. Med det följde givetvis sommarplågan fästingar!

Söndagen den 1 augusti blev Freja jättesjuk! Fästingburen infektion som slog ut hennes trombocyter, som gör att blodet koagulerar. Det blev inläggning på Blå stjärnan med oviss utgång. Fy vilka nervösa timmar det var innan de konstaterat vad det var och hittat rätt medicin. När det väl var gjort och hon hade hämtat sig något fick vi hem en trött liten vovve, hyfsat utom fara, på onsdagen. Fortfarande risk för blödning men  ändå på gång igen, gissa om vi alla var lättade och glada. Men gladast var nog Merlin! Freja äter fortfarande antibiotika och dietkosten kar vi snart fasat ut till den vanliga maten igen. Nu är hon som ny, piggare och gladare än vi sett henne på länge, så frågan är hur länge hon gått med den här infektionen utan att bli så sjuk. Vetrinären sa att det är ovanligt att hundar blir sjuka av den bakterie hon hade så hon kanske har haft den länge utan att vi vetat om det. Det gick ju bra den här gången men fästingar är ett elände!

Merlin har varit ute på ett väldigt äventyr! För första gången åkte han tåg med husse och lillhusse till Värmland för att tillbringa Pingsthelgen på Ransäters herrgård. Tågresan gick så där, han mådde illa på slutet trots åksjuketabletter men när han kom fram var det lajbans! En skogspromenad med en liten bäck med smältvatten, ca 40 cm djup! På sant aussimanér hoppade Merlin glatt ner i diket så vattnet stänkte i vackra droppar i solskenet, det är lycka det! Att diket senare övergick till att innehålla lervälling gjorde inte Merlins upplevelse sämre. Det är ju fint med lerstänk också eller...? Ja, Merlin tyckte det i alla fall och fortsatte sina gjädjeskutt utan att bry sig. Dag två upptäckte han en lilla sjön. Yes, ut på bryggan och sedan ett svanhopp ner i sjön, ja ok, det var jätteströmt just där och omgivningens människor skrek i högan sky, alla utom husse som var rätt cool. Det var bara att kämpa och simma tillbaka så löste sig det problemet. Där efter tog husse och Merlin en cyckeltur, gick riktigt bra faktiskt. Sedan var det skogspromenader igen, utan vatten och efter alla dessa upplevelser en ny tågresa hem igen.

Freja tillbringade sin Pingsthelg med svansen oavbrutet viftandes. Lite letade hon efter Merlin men den allra mesta tiden njöt hon i fulla drag. Äntligen kunde vi träna henne och hon kunde visa upp sig från sin allra bästa sida utan att bli störd av Merlin. Vi var ute i vårt lilla sommarparadis hela helgen, Freja, gammelhusse och jag. Vi rensade i trädgården och fick det riktigt fint och Freja bevakade arbetet och försökte hjälpa till så gott hon kunde. Det finns ju alltid pinnar att bära runt på . När inte Merlin var hemma när vi kom tillbaka till sta´n igen, blev Freja mycket besviken. Men senare när de kom hem på kvällen var det ett mycket kärt återseende. Det var bara en hake, Merlin var helt slut! Han sov i två dagar och såg alldeles svullen ut i ansiktet de korta stunder han var vaken. Med andra ord, det är möjligt att trötta ut en aussie!

I kväll regnar det jättemycket och hundarna ska ut sista rundan. Freja vill helst inte gå ut i regn, men måste ju. Dessutom kommer hon att vara plaskeblöt när hon kommer in, detta måste lösas...

Med lite rotande bland alla vintermössor, vantar och allt annat så hittade jag till slut hennes fina regnoverall. Hon har inte haft den sedan hon var ca ett halvår, men nu kändes det värt att ta fram den igen. Nåja, lite liten kanske men den funkar nog så sagt och gjort, jag krånglade på den och den satt faktiskt riktigt bra. Freja undrade vad jag höll på med men när jag var klar och hade sagt hur jättefin, ursnygg, pluttinuttig, ja allt vad jag kom på, så struttade lilla fröken iväg och visade glatt upp sig för resten av familjen. Merlin såg helt oförstående ut! Vad i hela friden höll matte på med? Och konstigt luktade det också och när han skulle undersöka vad Freja fått på sig så blev hon jättesur.  Undrar om Merlin skulle gått med på att ta på sig något sådant? tror inte det...

När allt var klart och Freja funnit sig i sin outfit så var det dax att gå ut. En kik ut genom fönstret, det hade slutat regna! Ja, det var bara att klä av lilla damen igen, vi får pröva att ha regnrock utomhus vid ett annat tillfälle, kompisarna kan nog vänta på denna uppenbarelse till en annan gång, men Freja hade nog gärna gått ut och visat upp sig i grannskapet, för hon tyckte hon var fin i alla fall...

...om det nu är någon läsare kvar. Efter ett långt, långt avbrott verkar det nu som om vårt internet fungerar igen. Det har varit många och långa samtal till Com Hem för att få möjlighet att ens öppna upp internet och om vi lyckats med det har det varat en kort stund och sedan har kontakten varit bruten igen, hopplöst! Nu hoppas alla att det ska fungera igen, men man vet ju aldrig...

Undertiden vi trilskats med bredband, kablar, raouter och datorer har livet flutit på som vanligt. Solen strålar på balkongen och träden koppas så det är riktigt härligt att vara ute igen efter den långa och kalla vintern. Merlin och Freja busar och leker som vildar och är torra om tassarna när de kommer in, jätteskönt. Men om det inte är blöta, leriga tassar så är det ju något annat, vinterpälsen. Städar vi och damsuger och torkar golven så tar det inte många timmar förrän det ligger hårtussar i hörnen igen. Överallt är det hundhår, man blir tokig! Ok då, det är bara att borsta dem lite offtare, men hur ska man hinna allt? Det är inte länge sedan vi hade en badhelg för hundarna men det är nog snart hög tid igen. Badet gör ju att massor av hår försvinner och det är bra, bara man har avloppsrensare hemma. 

Merlin har nu vant sig vid att ha husse hemma igen. Vi andra är fortfarande kul men husse är ändå husse. Så fort husse kallar så far Merlin iväg som ett skott och så sitter man där med lång näsa och tänker "men vi då, vi har ju skött dig i 8 månader när husse var på andra sidan jordklotet". Spelar roll? verkar det som om Merlin tänker och far fram som en bulldoser i lägenheten på jakt efter att lyda minsta vink. Det är inte utan att man blir både förundrad och varm om hjärtat när man ser att kontakten är obruten trots den långa tiden de var skillda åt. Vi har många gånger pratat om att det kommer att bli oss Merlin kommer att ty sig till men där fick vi fel, och det var väl tur det, ordningen i familjen är åteställd. Idag fick jag tips om en kurs som skulle passa Merlin med husse, den heter "Unghund och slyngelkurs ", undrar vem som behöver den mest?. Kanske något att ta tag i innan vi satsar vidare på utställningsspåret. Det är ju hög tid nu när det äntligen börjar bli lite varmt och skönt att vara ute igen, för han hade ju potensial, Merlin alltså...

Efter en månads uppehåll är jag nu tillbaka igen. Det har varit en massa strul med nätet så det har inte varit helt lätt att komma åt att blogga.

Under den här tiden har John kommit hem igen, jag har blivit av med mitt arbetsrum och hundarna njuter i fulla drag av att alla är samlade igen.

För ett par helger sedan hade vi besök av en liten gosig valp på 5 månader. Ja, liten och liten, det kan väl diskuteras, han vägde då 35 kg och var snäppet högre än Merlin. Men gosig var han när han inte fes , vi döpte snabbt om honom från Ramses till Pumba. Ramses är en Boer-boel som trots sin storlek inte märks så mycket att man har. Han lufsade mest runt och låg oftast och sov om han inte brottades med Merlin. De båda blev jättebra kompisar och busade så att möblerna for åt alla håll. Freja tyckte killarna var jättefjantiga, hon blängde på dem och hoppade upp på närmsta soffa eller stol och bara suckade. Merlin tyckte ju det var jättekul men han hade lite sjå med att få ordning på rangordningen. Han vaktade sin husse så det var inte lönt för Ramses att försöka ta sig in i hans rum. När han lufsade in där, han ville ju också hälsa på morgonen, motade Merlin honom in i ett hörn så han kom varken in eller ut. Dessutom kom Merlin plötsligt på att matsäcken var där inne också så det hela slutade med att jag fick ta ut Merlin från rummet så att Ramses kunde gå ut, därefter skickade jag in Merlin igen som lade sig i dörröppningen med en mycket bister min, här kommer ingen in! Men de var vänner ändå för senare på dagen gav Merlin Ramses sin bästa leksak, jättegulligt.

Här är Ramses:

och här leker de i snön:

Ja, det var en liten lägesrapport som jag försökt publicera för länge sedan. Hoppas ni bloggläsare finns kvar, för nu har jag tänkt att det ska bli lite tätare mellan gångerna igen. Men det är inte värt att lova något, man vet  ju aldrig hur tekniken fungerar när man sätter sig ner och ska börja berätta något för er....

Här kommer lite bilder från helgens snölekar.

Ska vi inte gå ut snart igen det är ju så kul, hur länge ska man behöva vänta...?

Efter två dagar i Sundsvall, med massor av snö, åkte jag hem med en "klass2" varning från SMHI. En halvtimmes försening innan vi kom iväg, pga väderläget i Göteborg där planet kom ifrån, gjorde ju att man blev en aning fundersam. Vi blev hängande över Landvetter ca 1/2 timme innan vi kunde landa. Troligtvis för att de skulle ploga bort all yrsnö för en säker landning. Efter detta kom nästa utmaning, flygbuss till centrala Göteborg. Vägarna var farbara men knappast mer. Ett stopp ca 1 km framför oss gjorde att busschauffören tog en alternativ väg och ca 2 timmar försenad var jag äntligen hemma igen. Jo, det hade kommit mycket snö för att vara Göteborg så det var att pulsa hem på oplogade gator men det var ingenting mot vad som väntade idag på morgonen när vi vaknade...

Det har snöat hela natten så på morgonen var det ca 40 cm snö över hela centrala staden! Vi är inte vana vid det. Helt tyst, inte en bil hördes, det var så det ringde i öronen. Hundarna kastade sig ut i drivorna fulla av glädje, kl 7 på morgonen (hmm), Gammelhusse var inte lika upprymd att ge sig ut i detta väder, minst sagt. Hela dagen har det snöat och lunchturen innebar snölek i parken. Både Freja och Merlin älskade det! Freja var täckt med snö ända upp till ryggen när hon sprang runt på det som brukar vara en gräsmatta. Ja, sprang och sprang, hon hoppade som en delfin i snömassorna. Det enda som skiljde henne från en delfin var svansen som frenetiskt vifftade, men man såg bara svanstippen när hon for ut i den orörda snön i parken. Helt underbart att se dem! Det var inte så kallt heller så vi fick en riktigt skön stund i snön. Väl hemma igen var det snöbollsborttagning mellan tårna och upp längs alla åtta ben. Jag gav upp när det gällde Freja och ställde henne istället i badkaret och spolade varmvatten på bena så hon snabbt blev snöbollsfri och varm igen. Efter detta var det dax för föning så hon inte skulle blöta ner hela lägenheten. Gosigt att bli varm och torr igen, tyckte Freja. Mycket jobb tyckte matte. Men det är det värt för hur ofta har vi så mycket snö i den här staden...?

Ja, ni bloggläsare väntar väl på en "svensk" version av händelseutvecklingen den senaste tiden. Man kan säga att det varit minst sagt omtumlande! Såå tråkigt för John att han inte kunde stanna kvar i Australien, han trivdes ju så bra. Klart att det känns bra att han kommer hem igen men kanske inte på det sätt som det blev nu. Det är bara att ta nya tag. En time out i detta läget är nog bra för både honom och oss. Kostnaderna för att vara kvar skulle bli orimliga så det fanns inget att välja på.

Gammelhusse har äntligen fått tid för fotoperation nu, så det är riktigt bra att vi blir tre istället för två som får ta hand om vovvarna när han går runt med ond fot. Vi kommer nog att ha fullt upp att få ihop våra scheman ändå, när det är dax i maj och gammelhusse är uträknad för åtminstone två månader frammåt. Så det är riktigt skönt att John kommer hem av den anledningen, fast det visste vi inte förrän idag. Men inget ont som inte har något gott med sig

Ibland undrar jag om inte Merlin fattar vad som är på gång. När det började strula till sig för John skaffade sig Merlin en snuttefilt. Snuttefilten är min sängmatta som han numera släpar runt överallt i lägenheten. Vid TVn, i sitt hus, när han ska sova o.s.v. Att han känner av stämningen är nog sant men på det sättet? Vi har ju haft långa samtal med John via skype och om man tänker efter så har inte Merlin varit riktigt som vanligt, mer återhållsam kanske? Men nu kommer ju husse hem snart och då blir livet stenkul igen!

Freja är inte alls lika känslig. Hon är som hon brukar vara, en liten trasa/ninja som smyger runt och letar efter gosigaste sängplatsen, mjukaste soffan eller bekvämaste golvplatsen, för tillfället. Långa promenader är av ondo, om hon får bestämma. Nej, hem i värmen så fort som möjligt och gosa, det är toppen! Merlin, däremot, älskar kylan och snön. Hittar han en snöhög kan han grotta ner sig i den tills han inte syns längre. Så för hans skull önskar vi ju att snön får ligga kvar ett tag till, men för egen del räcker det med vinter nu!

Pappa träffade, förresten, två aussieägare i förra veckan, när han var ute vid 5 passet en dag. De kände inte varandra men såg med en gång att Merlin var en aussie och kom fram för att hälsa. Den ena hade en av DoorKeeper´s valpar som nu var i 3-årsåldern och den andra hade en från Åland. Båda hade tikar men likheterna med Merlin var tydligen slående när de började jämföra egenskaperna, som tex sättet att dricka. den från Ålan betedde sig som vilken hund som helst medan den andra tuggade vatten som hästar tuggar havre.

 Båda två tyckte att Merlin var jättefin, duktig och mycket sympatisk till sinnet. Hon som hade en DoorKeepers hund hade börjat med serviceträning istället för agility, hunden hade blivit för snabb för henne i agilityn. Så nu var det lydnad och service och vakt som hon inriktade sig på istället.

Hon berättade att hon hade varit och köpt hundfoder i en säck som hon hade i bilen, där också hunden satt med. När hon kom hem kom en elektriker hon kände väl, för att göra ett jobb hon hade beställt, och körde upp på infarten samtidigt som hon kom hem. Han erbjöd sig glatt att bära in säcken åt henne och böjde sig in i bilen för att lyfta ut den, men det skulle han inte gjort. Hunden, tränad för vakt, bet tag i överarmen på honom, inte hårt, men släppte inte taget! Min mat ger du f n i! Men när de kom in i huset, hon bar in säcken själv, då var hunden jättego igen. Lite kul att de är samma gener i Merlin, det finns alltså en hel del potential.

 Damen berättade också att på kursen för servicehundar, som hon gick, använde de BernerSennerhundar till service framför allt för gamla människor. De kan nämligen lyfta upp gamla gubbar och gummor som ramlat och inte tar sig upp själva. De kör in nosen i armhålan och baxar upp personen en bit i taget, rätt häftigt! Men det måste ju vara den storleken på hund för att klara att lyfta en människa, det går inte med en aussie i Merlins storlek, men servicehund är nog ingen dum idé för hans del. redan nu märks att Merlin väntar på att man ska hälsa först innan han hälsar och detta sa hon var ett mycket både tydligt och bra drag, med tanke på hans ålder, för att köra den typen av träning. Den här damen var i 70-årsåldern, pigg och fräsch, som hade haft olika hundar i hela sitt liv, men aldrig mött en sådan ras som aussie innan. Det var det bästa som hade hänt henne. Jag förstår henne för det är verkligen en mysig typ den där Merlin. Lite tufft att ge sig på en sådan krävande hund i den åldern men hon fixade tydligen det.

 Jo, visst har vi märkt att Merlin är en krävande hund, så mycket bättre då att husse kommer hem och tar hand om honom igen

Nu är det Februari och fortfarande en massa snö och mer kommer det hela tiden. Det går inte att gå som en vettig människa på gatorna och kallt är det, det är bara hundarna som uppskattar det tror jag. Merlin framför allt! Han älskar snön, ju högre drivor och lösare snö det är så blir han som tossig. Han kastar sig och dyker i snön och gosar ner sig så mycket han kan, verkar som om han vill åt kylan över hela sig. Freja tycker också att det är jättekul men hon blir snabbare kall och börjar frysa och det är väl inte så konstigt med en päls som suger åt sig ALLT även snö.

Mycket tid har gått åt att försöka hjälpa John så han kommer på banan igen. Nu verkar det stabiliserat sig även om han är "livrädd", inte så konstigt när det blev som det blev. Jag hoppas och tror att den här nya utbildningen kan bli ett jättelyft för honom, men det är klart det är ju inte så kul att behöva tänka om så snabbt. Men det är ju med snabba kast man ofta har ändrat inriktning i livet och det har blivit riktigt bra när man ser tillbaka.

Merlin har mer och mer börjat ligga i sitt "hus" som vi köpte på mässan. Han går in där och verkar tycka att det är riktigt skönt med en egen vrå där ingen får störa. Freja blänger lite avundsjukt och skulle nog gärna vilja ha ett eget sådant kryp in, men hon får nöja sig med sin korg.

Det händer inte så mycket just nu. Lek i snön, äta och sova passar bra den här årstiden. Träningen består mest i koppelträning nu när alla roliga ställen är översnöade. Men den träningen är inte att förakta, Merlin går riktigt bra i koppel nu. Han blir lite yr när han kommer ut och det är massor av nysnö, men annars är det som att gå ut med en annan hund. Vi har sagt att Freja är som att gå med en hund på hjul och nu börjar Merlin bli lika duktig så det är en ren fröjd att gå ut med dem. Träning ger färdighet men man måste vara envis...

Här hostas och nysers i varje hörn. Till och med Freja har drabbats, hon äter antibiotika, så hon är väl den som drabbats hårdast. Det är bara Merlin och gammelhusse som verkar klarat sig, hittills åtminstone.

Förra helgen var vi i Småland. Trots Frejas förkylning var det lycka att få springa lösa i skogen och i snön. Freja fick ligga och tina i deras varma pannrum efter skogspromenaden. De har katter där också men de flydde så fort de fick se bilen, vi såg inte särskillt mycket av dem. Någon av dem smög runt lite men mest var det en tjock svans som for iväg när vi närmade oss. Merlin fattade inte riktigt vitsen med katter men Freja har ju lärt sig sedan gammalt hur roligt det är att jaga dem upp i träden, så hon spanade efter dem, kanske någon skulle komma fram till sist, hon är väl inte jaktund för intet .

Hela förra veckan bara försvann i jobb, tvätt, hundbad och jag vet inte vad... Och så kom helgen, skönt. Barnvakt åt lilla barnbanet var inplanerat och jättekul. En liten nöjd snutta som går omkring och kramar Merlin och drar Freja i ögonbrynen. Merlin har fullt sjå att passa henne så han var helt slut när hon åkte. Hon kröp in i Merlins "hus", som vi köpte på MyDog. Om Freja försöker gå in där motar han bort henne och vaktar sitt hus men nu lade han sig utanför och vaktade, han tillät utan problem att lilla Signhild var där inne, ja, det var väl bra mycket enklare att ha koll på henne där än när hon tultade runt i hela lägenheten.

Igår hade vi ett låångt samtal med John. Ja, ni kanske har läst hans blogginlägg att kusren inte kom igång. Terminsavgiften är betalad och han får ju inte vara kvar om han inte studerar. Det är inte mycket vi kan göra härifrån mer än heja på och hoppas att allt löser sig snart. Det är ju trist när han hittat en linje som passade honom så bra. Men kanske han hittar en öppning, de verkar ju vara mycket hjälpsamma på skolan för att hitta något som passar honom genom att tänka nytt. Så hoppas han hittar något som han inte tänkt på innan och som han kan känna för. Det finns ju ett annat utbud av linjer där så det kanske blir något riktigt bra av det här, eller är det bara mammas hopp... ?